Bara 21 år ung men onekligen en gammal själ. Max Jury är som den saknade länken mellan Gram Parsons och George Harrison, skjuten genom James Blake-filter. En oklanderlig låtsmed, med en fot på sädesfälten och den andra i närmaste bar med fingrarna vandrandes över pianot längst in i hörnet. Max behandlar tidlösa teman som svårigheterna med att vara ung, dricka flaskan tom och kärlek som både är besvarad och obesvarad. Allt sjunget ur ett småstadsperspektiv med en sammetslen och oemotståndlig stämma som får hjärtat att slå lite snabbare varje gång du hör den.