Ane Brun gör dramatisk musik. Och det är ju nästan lite fusk när det enda Ane Brun egentligen behöver göra för att skapa dramatik är att öppna munnen och släppa ut den där hudknotterframkallande rösten.

Från debuten Spending Time with Morgans ganska enkla singer/songwriter-pop har Ane Bruns musik utvecklats i mer och mer expansiv riktning. Möjligen med inspiration från hennes samarbete och turné med Peter Gabriel? På förra årets When Im Free klättrar jazzbasen omkring på svepande stråkar som virar in sig i dov elektronisk triphop. Men det blir aldrig konstigt eller plottrigt eftersom Ane Bruns röst finns där i mitten hela tiden, som ett paraply i idéregnet.